Det var en gång...

Fick ett mail från en vän som just genomgått en akut blindtarmsoperation, och kom att minnas min egen, dock lite annorlunda genomfört ingrepp.

Det var planerat, då jag fick se den hemska ö vi skulle kampera på när jag gjorde lumpen. Det var anno 1965 som vi skulle bosätta oss på Hamnskär några veckor, den lerigaste och mest ogästvänliga ö som fanns i Söderarms skärgård. Så fort vi kom iland gick jag till militärläkaren och angav svåra magsmärtor. Han tog på sig ett par plasthandskar och körde upp fingrarna i bakre regionen.

Jag lyckades med konststycket att ropa "aj" vid rätt tillfällen då han klämde runt i analen. Då han inte tordes ha mig kvar på denna gudsförgätna ö längre än nödvändigt, skickades jag per landstigningsbåt till Norrtälje för vidare transport per tåg till Karolinska. Jag hade fått stränga förhållningsorder att inte inta någon fast föda pga risken att vomera under operationen. Givetvis var det det första jag bröt mot när jag kom till Kungl:a Huvudstaden. Jag hade ju egentligen ingen inflammation så varför skulle jag då svälta? Travade in på en Norma-restaurang vid Odenplan och beställde in en maffig portion med norrlandspölsa.

Mätt och belåten åkte jag så linjebussen till Det Stora Sjukhuset och blev genast inlagd. Ett antal medicinkandidater (jag räknade till ca 12 st.) började klämma på min mage och alla ansåg att det var en långt gången blidtarmsinflammation. Operation samma kväll! Först då började jag känna mig sjuk. Av oro. Vad hade jag ställt till med? Men det var för sent, de klädde av mig och körde mig per rullstol genom något tunnelsystem under marken, tills jag helt plötsligt befann mig i en operationssal med tillhörande personal. Jag vaknade på natten, fortfarande på operationsbordet. "Vad f-n har de glömt bort mig?" tänkte jag och tog ett kliv ner på golvet. Då kände jag att de hade kommit ihåg att operera mig. Jag hamnade på golvet i smärtor från operationssåret.

Nåväl, jag repade mig efter operationen så efter en vecka skulle jag transporteras till min militärförläggning i Vaxholm. Regementets ambulans med 2 värnpliktiga förare skulle utföra transporten. Tänk själv, 2 stycken 20-åriga unga män som fick köra hur fort de ville bara de hade utryckningsljusen och sirenerna på! Så blev det. Jag låg där bak och de körde för fullt ut till Ulriksdals värdshus där vi bestämt att vi skulle äta lunch. Vi kom in på gårdsplanen med fyrhjulssladd och tjutande sirener, ur kliver jag och blir ledsagad in till matstället. Gissa om det blev stora ögon...

Efter jag och mina vårdare ätit oss mätta, tog vi ett bloss, sedan startade ambulansen och vi drog iväg med gruset sprutande och sirenerna på igen...
Det var en riktig lumparhistoria! Och dessutom sann!!!